2 x Peter Robinson

One of these I read in Swedish, En märklig affär/Strange Affair. My sister gave it to me as she was moving, and she in turn had been given it by a classmate. There was a limit to the amount of books she could bring to Ireland, so this one stayed with me. The other I borrowed from the library recently, The Hanging Valley. The latter is one of his first ones, the former one of his later. Our hero in the series in a policeman named Alan Banks, and if I hadn't known that the two books had the same author I'd have thought it was a coincidence, so greatly is Banks transformed. In The Hanging Valley he is very... almost serene, happily married and very much a good, stable character. In Strange Affair he's divorced since any number of years, depressed after losing his home in a fire, and not afraid of operating slightly outside the rule book. Funny that, it almost tempts me to read the whole series to see the transformation (which also means an improvement in Robinson's writing, since the characters do seem to get more complex as he goes along), but I really didn't find Banks compelling enough, nor Robinson's stories gripping enough, to do so. I think. Plus it really means that Robinson submitted to cliché and created another middleaged alcoholic detective, doesn't it, like he couldn't pull off a happy one - too bland and difficult.

First book has Banks relatively new to Yorkshire, investigating a murder near a village where another dead body was found five years ago. There's a wife beater, a beautiful woman broken by religion, twisted lord and gentry, decent farmers - the lot. But a few surprising raw moments. Second one has a jaded and bitter Banks suddenly investigating the disappearance of his brother (who turns up dead. I'm not spoiling anything for you, honestly.).

Good travel reads, but nothing collectable.

2 x Jesper Juul

Egentligen ville jag låna Ditt kompetenta barn på bibblan, men den är typ alltid utlånad för det vill alla andra 30+föräldrar också göra (vilket man kanske ska vara glad för). Alltså tog jag istället Här är jag? Vem är du? och Livet i familjen.

Juul är den kanske främste relationsauktoriteten i Skandinavien just nu. Framför allt har hans åsikter om barn"uppfostran" fått stort genomslag. I korthet går det ut på att man ska vara autentisk, dvs. känna efter vad man själv VILL istället för att spela en roll (föräldraroll, hustruroll eller vad det nu är), samt sträva efter likvärdighet i relationerna, dvs. att alla ska respekteras även om det är de vuxna som måste bestämma över barnen i slutändan t.ex.

Nu vaknar barnet, så jag fattar mig kortare: i stort tycker jag att Juul har många sunda tankar, och jag vill fortsätta att fundera och införliva en hel del i mitt föräldraskap. Så.

Lägger till en artikellänk: http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/artikel_119964.svd

Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross

Denna fick jag via ett bokbyte via ett forum. Såna är roliga, man vet aldrig vad man får! Jag hade nog svårast med det jag skulle skicka, hon ville inte ha deckare eller feelgood - och feelgood har jag ju inte mycket, men deckare var ju precis vad jag tänkt avbörda mig... Lyckades hitta en roman av Maeve Binchy istället. Tror jag det var. Hoppas hon blev nöjd till slut!

Påven Johanna är en sådan bok som jag gärna läst på högstadiet kanske och slukat varje ord av. Och trott på - för inte vill väl en författare ljuga SÅ mycket? Även nu tänkte jag att det ju kunde vara en intressant historia att läsa, även om det inte är Stor Litteratur. Lite spännande sådär. Tyvärr blev jag rätt besviken. Möjligen ligger en del av problemet i översättningen, men boken är tråkigt skriven, karaktärerna är platta och ensidiga, handlingen alldeles för oproblematiserad.

För den som inte vet det är romanen baserad på den seglivade myten om den kvinnliga påven Johanna, som lär ha levt på 800-talet och dött när hon mitt i Rom födde ett dödfött barn. Hon finns visserligen inte i några officiella påvelängder, men kyrkan lär ha rensat bort henne. Woolfolk Cross utgår från dessa knapphändiga omdiskuterade fakta och bygger en historia om en mycket intelligent flicka som låtsas vara man för att få studera i fred, och utan att vara karriärlysten hamnar på kristenhetens tron. Det hade kunnat bli en spännande berättelse om en spännande epok i historien, just efter romarrikets fall när laglöshet och osäkerhet rådde, men tyvärr klarar inte Woolfolk Cross detta. Hon vill så gärna skapa en hjälte av Johanna, och det gör henne ointressant. Hon är för perfekt. Hon är intelligent, fördomsfri, snabbtänkt, godhjärtad, helt utan laster. Blä. Och den man Johanna blir kär i är likadan. Va? Därmed gör hon också misstaget att göra alla onda kristna, utan att riktigt få med att de goda är kristna också - de är i första hand goda, och deras religion är helt apropå, medan de onda är onda just på grund av sin religion. Visst är det så ibland, men inte med alla. Hade hon förmått att göra karaktärerna mer mångbottnade hade boken kunnat blir mycket roligare. T.o.m. Jean M Auels rätt platta stenåldersmänniskor (som trots allt alltid har en speciell plats i mitt hjärta, och inte på grund av sexscenerna) har mer djp.

Kort sagt ingen höjdare, men visst går den att läsa. Skumläsa, i mitt fall.

Pablo Coelho: Elva minuter

Hade helt glömt bort (förträngt?) att jag läst denna. Gjorde det i somras när vi var i Båstad (minsann), eftersom det var en av de mycket mycket få skönlitterära böcker mina kompisar hunnit bestycka sitt hus med. Jag kom ihåg detta först förra veckan när SvD hade en specialartikel om fenomenet Coelho.

I ärlighetens namn skummade jag väl mest boken, så mina åsikter ska nog tas med en nypa salt. Skummandet berodde på dels tidsbrist, dels att boken var lite trist. För att verkligen bilda mig en Coelho-uppfattning borde jag väl ta och läsa Alkemisten som alla snackar om. "Alla". Ni förstår.

Elva minuter handlar om en vacker o så vacker brasilianska som åker till Schweiz för att bli modell. Naturligtvis går det illa, och hon blir istället prostituerad för att försörja sig. För att det hela inte ska bli deppigt blir hon närmast en "lycklig hora", och arbetar från en bar som drivs av en rätt så rättskaffens jugoslav. I alla fall, under hela boken grubblar hon över att det genomsnittliga samlaget bara tar elva minuter, och varför jakten på dessa elva minuter upptar så mycket av människans tid och energi. Just ja, och så har hon någon befriande s/m-session med en klient också.

Minns inte så noga, men det var riktigt riktigt trist. Tur att den var kort.

It has been pinched.

The Sedaris novel. But it was sanctioned pinching, he said OK. He also said his colleague had tattled on me after reading my blog. Must find sneakier way of planning my crimes.