Jag har faktiskt aldrig läst något av Enquist - en sån där sak som aldrig blivit av. Så stor som han är i den svenska författarskaran hade man ju kunnat tänka sig att han skulle få finnas med på den obligatoriska litteraturlistan om man som jag läste humanistisk linje på gymnasiet, men inte då. Vi var för upptagna med Strindberg och Tjänstekvinnans son. Zzzzzz. Men vi har i alla fall en hel del böcker hemma, tack vare den vid det här laget ganska mytiske maken, och Nedstörtad ängel var a) med i DNs litteraturtävling i julas och b) lagom lång för en natts jobb - nja, snäppet kort egentligen, men jag tog risken.
Enquist ska ju enligt alla som är några vara ruskigt ruskigt bra. Och visst, karln kan ju skriva. Nedstörtad ängel är betraktelser över tre historier i en bok - om ett par som hatar och älskar varandra, förlorade i sorgen över sitt mördade barn och kärleken till mördaren, om Pasqual Pinon som har ett kvinnoansikte på sin panna, en stum kvinna som han kallar sin hustru, och om Ruth Berlaus hatkärlek till Berthold Brecht. Historierna om Pinon och Berlau är baserade på historiska personer och innehåller förmodar jag en hel del sanning, vilket osökt får mig att fundera över om den tredje historien också är sann. Det är ju lite kittlande, eftersom fadern påstås vara psykolog eller psykiatriker (minns inte) vid Ulleråker här i Uppsala. Att fundera över detta tar upp en hel del av min energi är jag rädd, jag tappar lite intresset för att förlora mig i boken. Denna historia, och Pinons, är de bästa. Varför Berlau är med vet jag inte riktigt, även om det fungerar tematiskt (att vara beroende av att älska någon). Och Pinons livsöde känns ju så gripande att man blir enormt nyfiken på det och vill veta mer.
Det krävs skicklighet för att kunna plocka bara snuttar ur ett så pass fascinerande liv som Pinons, bara små brottstycken för att illustrera någon man vill säga. Boken igenom får vi oss små händelser till livs, som tillsammans bildar en helhet. Det är bra gjort, och han skriver som sagt bra. Men som helhet är jag inte så berörd. I efterhand funderar jag inte vidare på boken, möjligen att jag googlar Pinon som sagt för att kolla att han funnits på riktigt. Det är ju det som är en av de intressantaste sakerna med litteratur, att det blir så nästan slumpmässigt vad som berör en och inte. Jag läste för en tid sedan Att läsa skönlitteratur med tonåringar av Gunilla Molloy, en bok som maken (japp) lånade hem för jobbets skull. Det var mycket intressant. Molloy följde flera högstadieklasser under tre år för att se hur litteraturundervisningen gick till, och i en del av intervjuerna med elever anmärker hon på det att barnen säger att de vill ha mer av x, y eller z men helt missar att x, y och z finns med i den bok de precis tvingats läsa - den berörde dem inte. Det finns mer att säga om den boken men jag orkar inte nu, utan lämnar den som ett hett boktips. Jag är inte så säker på att jag gör detsamma om Nedstörtad ängel - den rekommenderas men jag är inte eld och lågor. Får läsa något annat vid tillfälle.
No comments:
Post a Comment