Utan att alls egentligen, när jag tänker efter, ha sett väldigt mycket av Mia Skäringer (jag tittade inte speciellt mycket på tv när Mia och Klara gick osv osv), så tycker jag att hon är väldigt rolig. Att hon länge skrivit krönikor i Mama och även bloggat där kände jag inte alls till. Den här boken är en sammanställning av dessa krönikor och inlägg, och speciellt blogginläggen känns därför lite halva, enligt min åsikt. I en populär blogg är det gemenskapen och utbytet mellan skribent och läsare som gör en hel del av läsupplevelsen, skulle jag vilja påstå – men i den här samlingen finns ju naturligtvis inte läsarkommentarerna med.
Texterna i boken handlar om vardagslivet och de erfarenheter, svåra och härliga, som Skäringar samlat på sig genom livet, om barn, skilsmässa, dålig självkänsla och om att vägra ha sex om man inte verkligen vill. Jag tyckte bitvis den var fantastiskt rörande och bitvis bara sådär, men de bra bitarna gick rakt in i hjärtat på mig, och när Skäringer skriver om sin pappa gråter jag stort. Med andra ord ytterligare en bok som är helt värdelös att läsa på bussen. Att jag aldrig lär mig.
2 comments:
Har just läst den och tyckte den var grym!
Meh, vad du härmas! :O
Post a Comment