Du viet, han är polacken

I bloggens begynnelse tyckte Frida att jag skulle läsa Hjälp, jag heter Zbigniew av pseudonymen Zbigniew Kuklarz. Jag var lite avog, för maken hade just fått boken i födelsedagspresent av sin moder, och han tyckte inte den var så fantastisk. Men häromkvällen (innan han for till Paris den lyckans guldgossen) läste han upp ett stycke högt för mig, och nu har jag läst hela boken själv. Om än inte i ordning. Den är väldigt episodisk, och jag bläddrade fram och tillbaks till de roligaste/sorgligaste/mest givande bitarna. Påminner om Baktharis Kalla det vad fan du vill på det sättet.

I alla fall, stycket min man läste:

Tomek är inte ensam om att prata mycket. Det gäller de flesta polacker, i alla fall de jag träffat i Sverige. Framförallt efter att man ställt en simpel fråga. Då får man ofta en föreläsning till svar. De kan inte bara svara ja eller nej, det skulle vara alldeles för enkelt, och ett missat tillfälle att få bevisa sin smarthet.

Här började jag rågarva. Det är PRECIS SÅ DET ÄR. Maken skrattade också medan han läste, och sa vänta vänta, det kommer mer! Så fortsätter han läsa, med en grym polsk brytning:

Jag frågar: "Har du klippt dig?"
Polack svarar: (lång inandning) "Du viet... (lång suck) när min mormor var litten hon bodde i en by. Där fanns en man som rakade alla fåren med en maskin. Så varje år min mormor lät håret växa och sen hon gick till fårmannen och gav till honom en påse potatis så att han skulle klippa lite med maskinen i hennes hår va... bla bla

Jag höll på att krevera. Detta måste läsas med polsk brytning. Det är så exakt. Been there, heard that! Hur kul som helst! Usch, jag kanske är typ lyteskomiker? Det är brytningsskildringarna jag uppskattar mest i Kalla det vad fan du vill också. Läskig tanke. Föredrar att tro att det är mitt stora språkintresse som spelar in. I alla fall:

Vid det här laget ångrar man sin frågvishet [...] Lik förbannat ställer man dumt nog en fråga till som för att avbryta babbelsvaret från den första.

Jag frågar: "Vilket dagis valde ni åt er dotter?"
Polack svarar: "Nej du viet, (lång suck) kommunen har problem va. De diskutierar och diskutierar förbättringar utan att komma fram. Du förstår, det är politik i en nöt. Och var går pengarna, jag frågar sig...?"

Herregud, svara på frågan idiot!

Nu är mitt nya favvouttryck "nej du viet". Bara så ni viet. Vi tillbringade en god stund med att prata om alla polacker vi känner som är precis så där. Och min man hade en stunds ångest över huruvida han var en av dem (vilket jag försäkrade honom om att han inte var).

Moby Dick knallar på. Jag uppskattar geniet bakom, men historien i sig tilltalar mig inte, så det går trögt. Dock ändock, det går.