Kolla, kungen! På väg till bokcirkeln, hann med tåget med ett nödrop. Detta är dagens bok, av mig lånad på bibliotek. Var ju synnerligen aktuell 2010 då den kom ut, märkligt nog aktuell även nu när kvällspressen skrev om någon intervju som Camilla Henemark gjort nyligen om skandalen. Hon är, för den som missat det, den enda av kvinnorna i denna cirkel runt kungen som namnges, och hon pekas också ut som kungens regelrätta älskarinna. Inte bara utpekas, hon säger det själv och i den ovan nämnda intervjun menar de att kungen erkänt det han också då han talade om att vända blad och sådär.
Boken inleds med en evighetslång beskrivning av kungens uppväxt och familjebakgrund (nazister). Här citeras barnjungfrun, systrar, rektorer, officerare från självbiografier och intervjuer. Bilden vi ska få är av en gosse som inte ville bli kung. Gott så - tråkigt men gott. Sen kommer vi till snasket. Kaffeflickor och allmän sexism, fester, festlokaler som ägs eller hur det nu var av kriminella. Sjöberg säger att han vill lyfta hur anmärkningsvärt och olämpligt det är att vår statschef umgås i sådana kretsar, hur han skulle kunna utpressas osv. Att det inte i första hand är moraliserande så. Men det är det. Jag tycker inte vi får någon analys av kungen, så bakgrunden känns lite jahapp, och den stora poängen är snasket. Klart som sjutton det är moraliserande, och varför inte säger jag. Med en mer fokuserad och ärlig bok hade kanske debatten kring den blivit bättre. Ni dog den i Anne Rambergs upprörda tal om elakt skvaller. Jag tycker att bokens historier är fullt trovärdiga, och hade det rört statsministern hade det tagit hus i helvete. Varför tillåts det glömmas när det rör statschefen? Konstigt konstigt. Men som sagt, egentligen inte jättebra som bok. Läsvärd dock!
