Kort inlägg följer: det här var bokcirkelns senaste. Sist jag läste Majgull Axelsson måste varit i högstadiet eller gymnasiet möjligen, och det var nog Rosario är död. Jag minns det som en av de hemskaste böckerna jag läst, och det var nästan första gången det gick upp för mig att det fanns vuxna människor som gjorde barn så illa.
För mig är hon en barn- och ungdomsförfattare alltså (eftersom jag läste boken när jag var ungdom - dålig logik, men sån är jag) - så jag var alltså, i enlighet med Poängen med Bokcirkel, fullt beredd att omvärdera detta. Inledde med avsikten att låna boken på biblioteket, men den är konstant utlånad, så jag skulle köpa den online, men jag glömde, så med typ tre dagar på mig köpte jag den på Akademibokhandeln (som jag normalt inte vill handla i längre - vi saknar alla RIKTIGA LundeQ) för åttifem spänn - hutlöst. Men nåväl. Jag hann! Tur man har semester.
Boken är skriven huvudsakligen från Minnas synvinkel. Minna är ensamstående och föräldralös med en dotter i gymnasieåldern, och man förstår ganska raskt att något hänt denna dotter. Romanen äger rum, med vissa återblickar, under stormen år 2000 som översvämmade Arvika, och en skara människor samlas på Minnas vägkrog den natten och bevittnar den olycka som kommer att avslöja lögnen hon burit för sig själv under det senaste året. Minnas synvinkel är dock som sagt inte den enda, utan varje kapitel byter berättare. Det är ju helt okej. Ett problem är dock att det inte alltid känns så självklart vilka som fått vara berättare. Varför den men inte den. Varför inte dottern? Varför inte läkaren som utnyttjar dottern? Osv. Det finns fler aber, men det mynnar ut i en känsla av att boken blivit klar för snabbt, och inte bearbetats klart. Låt den ligga i byrålådan i fem år till, och ta fram den och skriv lite mer. Utveckla, jobba om. Det kunde blivit så. himla. bra. Nu är det okej. Bitvis väldigt gripande, men mer för att det ÄR det när det handlar om att barn dör än för att BOKEN blivit så fantastisk.
Nåväl, kul att läsa men inte riktigt värd 85 kr helt enkelt. Men jag är nöjd med läsandet.
No comments:
Post a Comment