Jag upptäckte att jag skrivit upp den här författarens namn i min kalender, vilket måste innebära att jag läst något fördelaktigt om honom i en tidning någonstans och ville komma ihåg honom. Alltså lånade jag hans tre deckare om advokat Bustianu från biblioteket innan jag skulle på en veckas semester, med tanken att dessa tre vore alldeles lagom att läsa ut på en vecka med familjen (de är inte särskilt omfångsrika). Men så när jag höll på att packa ångrade jag mig - tänk om jag inte skulle gilla dem alls? Då skulle jag inte ha någonting! På tåget! Så jag packade Jane Austen istället och del två i Ariana Franklins medeltidsdeckarserie. Mer om detta följer. Det visar sig nu att jag gjorde rätt, för visserligen går det alldeles utmärkt att läsa dessa romaner (Fois alltså - varning förresten, länken går till författarens usla hemsida med musik och allt), men de griper inte tag i mig ett skvatt.
Den första börjar i tredje person, som någon som berättar om advokat Bustianu efter vad hans far berättat för honom, men växlar plötsligt till första person, dvs advokaten själv beskriver och berättar. Dessa delar är bättre, får mer känsla. Så i bok två verkar han ha övergått till första person helt och hållet, men jag tror inte jag kommer att läsa ut den för jag blir helt enkelt inte intresserad. Problemet är egentligen inte historien, utan diverse manér i skrivsättet - en tendens att avsluta repliker med tre punkter vaddetnuheter ( ... ) till exempel. Det stör mig, det stör min läsupplevelse. Sedan tror jag inte översättningen fångar texten riktigt. Det är bara en misstanke, vad kan jag för italienska utöver tutti frutti... Men med all respekt för Helena Monti känns det fel att människor i slutet på 1800-talet säger att "fåraherden råkade i trubbel", samtidigt som texten peppras med "förvisso" och "sannerligen". Återigen - detta stör min läsupplevelse. Jag upplever boken som lite styltig, och tror helt enkelt att den bör läsas i original. Om jag får tid och lust kanske jag läser en engelsk översättning någon gång för att jämföra, vi får se.
För den som är intresserad handlar bokserien om en advokat på Sardinien, under slutet av förrförra seklet, som skriver poesi och hyser ett passionerat rättvisepatos. Karaktären har tydligen en förebild i verkligheten. Det är ganska korta berättelser med lite nostalgisk karaktär. Inte oläsvärt, men jag slutar nu.
No comments:
Post a Comment