Min man har handlat deckare

Han har köpt Stieg Larssons två första romaner, för "alla snackar om dem". Bra tycker jag, som har tänkt läsa dem länge men glömmer att titta efter dem på biblioteket, och när jag kommer ihåg så är de utlånade. Problemet är att han började läsa den första, och jag vill OCKSÅ läsa dem i rätt ordning, bara för att. Alltså får jag vänta - och till saken hör att jag konstant mobbar stackaren för att han tycker att så många böcker är så bra att han måste läsa allt samtidigt och därför aldrig avslutar något. Dock, fördelen med deckare är ju den linjära handlingen som gör att man dras med, vänder blad och sålunda blir klar. Jag hyser hopp. Tills vidare läser jag sömnadsbeskrivningar, för jag vill jättegärna sy en klänning jag kan amma i.

Igår hade SvD en stor artikel om just bokbloggar, vilket var lite kul. Kontentan var att de inte kan ersätta proffsiga recensenter - no shit Sherlock, min kan definitivt inte det. Jag är så professionell och klar i skallen innan jag sätter mig att skriva så det kan ingen tro, men när jag väl har fingrarna på tangenterna blir det inte mer än "Öööhhh, den var bra. Bra språk och spännande.". Om jag låtsas att jag är 12 kan jag kanske få skriva bokrecensionerna på KP.

Måste kolla upp några av de bloggar Svenskan skrev om i alla fall. Vem vet, man kanske hittar en favorit.